Har ni aldrig känt att ni är påväg rakt ner i botten, o ni försöker göra allt för att komma upp igen, men ingening funkar längre? Så känner jag nu. Att jag är på väg ner för ett rakt stup som är helt omöjligt att ta sig upp ifrån. Hur mycke jag än vill och försöker, så tar jag mig bara inte upp.

Det här är en sån där dag man bara vill krypa ner under täcket och försvinna för en stund. De är kallt, snö, blåsigt. Ne fyfan en meningslös dag och en meningslös text...





Så känner jag mig, som en fucking dörrmatta som bara blir trampad på. Bästa förklaringen